kickistankar

Mitt förra inlägg var en liten beskrivning av hur jag tänker att min blogg ska vara. Jag hade säkert kunnat skriva mycket mer detaljerat, men det kändes inte rätt. Innehållet blev som det blev och jag är faktiskt nöjd.

Ikväll sitter jag återigen här framför datorn när jag egentligen borde gå och lägga mig. För tillfället är det mer en regel än ett undantag. Jag undrar när jag ska lära mig att lyssna på min kropp och gå och lägga mig i tid... Jag kanske bättrar mig på den punkten inom en inte alltför lång framtid. Det jag kan ha till mitt försvar är att jag har ganska kul när jag sitter här. Ännu roligare har det blivit efter mitt beslut att börja blogga.

Det här med att blogga är ju faktiskt lite av ett risktagande (kanske inte det mest passande ordvalet, men men)... Man bloggar ju för att man vill att andra ska läsa det man skriver och gärna skriva en kommentar. Min slutsats med det är att i värsta fall sitter jag alltså här som en idiot och skriver för mig själv. Det skulle vara riktigt tråkigt och faktiskt ganska sorgligt! Men nu har jag ju blivit en riktig risktagare, så jag chansar och hoppas att det går vägen.
Den som säger att man bloggar bara för att det är kul och inte bryr sig om någon annan läser det man har skrivit eller inte, han/hon LJUGER! Om det skulle vara så då hade han/hon skrivit i ett vanligt Word-dokument eller liknande. Eller hur?!
Nu säger jag INTE att jag bloggar bara för att jag vill ha uppmärksamhet och feedback, självklart är det kul. Väldigt kul dessutom! Det är som att skriva dagbok, fast inte alls. För det jag skulle ha skrivit i min dagbok, om jag hade någon, hade jag nog aldrig skrivit här. Däremot hade jag kunnat skriva det jag skriver här, i min dagbok.

Nej, nu känner jag att jag nog ska sluta skriva innan det blir ännu mer bla bla bla bla för dig som läser.
Tack för att du tog dig tid och för att du läste ända hit.

På återskrivande!