Gnälla på gnäll!
Jaha, då är det dags för ytterligare ett försök till att återuppta bloggandet...
Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om, men så fort jag sätter mig och börjar trycka på tangenterna så försvinner allt. Det är sååå tråkigt!
Jag vill ju inte bara skriva om trista saker, jag vill skriva om roliga tankar och händelser! Men just nu känns det som det inte finns så mycket positiva tankar att skriva ner... Så jag börjar gnälla nu istället!
Idag stod jag vid en busshållsplats och tjuvlyssnade på två mammor som satt och pratade. Den ena hade fyra barn på 6 år och nedåt i ålder och den andra hade två barn som gick i skolan. Iallafall som jag uppfattade det.
Hon med fyra barn klagade nästan oavbrutet på hur lite tid hon hade och hur jobbigt det var att inte hinna med allt hon ville, både i och utanför hemmet. Själv stod jag där och bara ville lägga mig i och påminna den klagande mamman om att hon själv har satt sig i den situationen, hon har valt sin situation! (Hoppas jag verkligen!)
Jag ville nästan skrika rakt ut: -Tänk på alla som har svårt att skaffa barn! De skulle nog mer än gärna byta sin situation mot din!
Självklart har man rätt att gnälla och beklaga sig över sitt liv ibland, det har jag en filosofi om att man behöver då och då, vissa dagar mer än andra. Men varför gnälla över den situationen man har satt sig i, och själv valt, när man skaffade så många barn?! Det kan ju så gott som alla styra över, till skillnad mot om man inte kan få barn överhuvudtaget... Beklaga dig hellre över den extrema kylan som gör att det tar så mycket energi när du ska klä på alla din barn alla dessa klädesplagg! Det, tycker jag, kan vara befogat gnäll!
Ja, ja, nu har jag klagat litegrann. Skönt att få ur sig lite irritation! Skulle kunna klaga ännu mer, men om det är någon som läser det här så besparar jag honom/henne det... För denna gång åtminstone! ;0)
Slutbloggat för denna gång för en dubbelmoralist...
På återskrivande!
