kickistankar

Igår måste det ha blivit någon bugg i systemet här på blogg.se...
Det inlägg jag skrev och publicerade igår blev aldrig publicerat. Mitt GRATTIS till det fantastiska OS-guldet och gratulationen på min väns födelsedag, fick jag publicera nu istället. Märkligt!
När man är klar med ett inlägg här i bloggen har man tre val; Förhandsgranska, Spara som utkast och Spara&publicera. Jag klickade som vanligt på Spara&publicera-rutan, gick in på min blogg och såg inlägget. Nu när jag gick in på bloggen så var det inte kvar som publicerat... Skumt! Därför ser mitt förra inlägg ut som att jag skrev det idag.
Ni som har koll på OS, vet att guldet togs igår 24/2 och Sussie, du vet att din födelsedag inte är idag.
Det är uppenbart att allting inte alltid blir som man tänkt sig. Men bättre sent än aldrig, därför låter jag mitt förra inlägg publiceras nu då istället, tydligen...
Jag hoppas att det här inlägget publiceras som det ska, alltså idag 25/2. :0)

Detta inlägg...
Intressant? -Nej.
En förklaring? -Ja.

Nu såg jag något ännu märkligare! Mitt förra inlägg "GRATTIS" ser tydligen inte alls ut som att det publicerades nu. Så det här ointressanta inlägg har jag alltså inte behövt skriva......... SUCK!! Irriterande!
Jag ber om ursäkt för detta helt onödiga och ointressanta inlägg. Ibland orkar jag bara inte ändra. Hoppas på mer energi till något lite mer givande inlägg så snart som möjligt.



Hoppas att ni får en god natt med skön sömn. Dröm glada drömmar!




På återskrivande!

Grattis våra fantastiska skidåkare till OS-GULDET!!
Vilken prestation och vilken underbar känsla när Marcus Hellner tog den svenska flaggan och åkte på en skida över mållinjen! HÄRLIGT KILLAR!!!
Extra skönt är det att vi får Norge bakom oss i resultatlistan. Petter Northug fick nog ett djupt sår i tungan när han bet i den ikväll... Man ska inte ropa hej... ha ha ha ha ha -Ja, jag hånskrattar lite.
Däremot måste jag erkänna att Northug gjorde en oerhört stark insats ikväll! Vilken skidåkare! MEN det räckte inte! :0)



Passar på att fortsätta mitt tema, GRATTIS, och gratulerar en fantastisk vän på födelsedagen!

Sussie
Jag älskar dig och jag är glad och stolt över att du finns i mitt liv. Hoppas att du har haft en bra födelsedag. Många pussar och kramar till dig, min vän!





På återskrivande!

Just nu är jag nog världens sämsta vän!
Det är knappt så jag orkar ringa, skicka sms, inte ens svara på sms.... Känner mig hemsk! Hoppas att mina vänner vill ha kvar mig ändå!?! :0(
Det säkraste sättet om någon skulle vilja ha tag i mig är att ringa, iallafall just nu. Jag brukade vara en sms-drottning, men nu är det så mycket i mitt huvud att jag nästan har glömt hur man gör. HJÄLP! Hoppas hoppas HOPPAS att det ändras, SNART! Det är inte kul på något som helst sätt att känna sig så här, men det går ju över. Även om det, för tillfället, känns som att det aldrig ska göra det, så vet jag att det kommer att gå över. Det här är bara ett tillfälligt tillstånd, men det är lika tungt för det!

Till mina älskade vänner, ni vet vilka ni är...
Jag är hemskt ledsen och hoppas att jag inte gör er alltför irriterade just nu! Hoppas att ni kan ha överseende. Ni ska veta att jag tänker på er, mycket oftare än ni anar! Ni betyder oerhört mycket för mig och jag är så glad och tacksam över att ha er i mitt liv. Jag är stolt över att ni vill ha mig som vän. Glöm aldrig det! Puss å kram!






På återskrivande!

Igår satt jag och min lilla familj vid frukostbordet när jag hörde en duns mot fönstret i vardagsrummet. Direkt förstod jag att det var en fågel som flugit in i fönstret och mot en, vad jag tog för givet, säker död. Min sambo gick in i vardagsrummet och tittade ut genom våra fönster för att se var dödsolyckan hade hänt. -Den ligger här utanför, men den andas fortfarande. sa han.
Jag gick dit för att se. Där utanför, i snön låg den lilla fågeln som visade sig vara en vacker rödbröstad Domherre och andades små snabba andetag. En stark känsla kom över mig. Jag kan inte låta den lilla fågeln ligga där och invänta en säker död, jag måste göra något!
-Jag går ut och ser om jag kan rädda honom, sa jag.
Ytterkläderna flög på och jag gick ut i den djupa snön mot mitt lilla mål på baksidan av vårt hus. När jag kom fram såg jag att fågeln fortfarande andades. Försiktigt, försiktigt tog jag upp den fina fågeln och lät honom ligga i mina mjuka vantar. Hoppet om att värmen från mina händer skulle göra underverk och få livet att sprudla i den lilla kroppen, var intensivt. Det fanns ju bara två utvägar på den här händelsen. Livet eller döden. Jag gick varsamt  till framsidan av vårt hus, fortfarande med det vackra livet i mina händer. Han blinkade mot mig och jag pratade med honom och bad honom att inte ge upp. Han skakade lite på sig, men visade inga tecken på att försöka flyga iväg. Vid vår uppfart mot huset har vi ett äppelträd som var målet för mig. Där, på en gren, försökte jag sätta honom. Det var inte lätt, men till slut fungerade min plan och han lämnade min hand. Nu var det bara för mig att vänta på utgången. 
-Pigga på dig nu och flyg iväg, sa jag innan jag vände och gick in. Väl inne gick jag och tittade ut genom köksfönstret. Han satt kvar på grenen så stilla. Då och då gick jag och tittade på honom där han satt så liten och fin. Sista gången jag tittade efter honom, var han borta. Det kändes lite vemodigt eftersom jag visste att risken att jag skulle hitta honom liggandes i snön under grenen var överhängande. Jag gick ut, beredd på att hitta en livlös liten Domherre på marken. Men...
HAN VAR FÖRSVUNNEN! Det fanns inget spår av  honom någonstans.
Alltså levde han och hade flugit sin väg.

Jag hade RÄDDAT ETT LIV! Vilken fantastisk känsla det var! Smaka på de orden, jag har räddat ett liv. De smakar ljuvligt uppfriskande, med en sötma av glädje. Dessutom är de helt sanna.

Livet är vackert!





På återskrivande!